erilia

Usch idag är inte min dag!! Jag säger så här vår sadel är inte på plats än! Imorgon är det helgdag i Polen och jag har tur om inte ombudet som sadel skickats med gör sig en långhelg för då får jag kanske sadeln på fredag istället för på måndag. 

 

Dessutom så har jag fått äran att åka buss lerig idag. Jag skyndade mig i stallet för att hinna med en buss då det bara går 2-3 bussar per timme ute vid stallet. Jag ställde mig och vinkade och den körde förbi rakt genom en vattenpöl så jag fick vänta i 30 minuter, blöt, lerig och frusen. Och det känns inte så kul att bli stirrad på och utpekad. Jag har iaf anmält händelsen, för sådant ska väl inte hända.

 

Men till Tottisen. Idag var ridhuset roligare än förr, när vi kom in var en av mina kompisar fortfarande kvar och longerade sin häst så vi skrittade fram och de skrittade av. Vi hann prata lite skit om allt och alla. Bla om det att vi har ett ridhus schema, man får skriva upp sig för longering, dressyr eller hoppning. Det får endast vara en häst vid hoppningen och det finns en familj som älskar att utnytja det och boka tre timmar på raken varenda dag även om de inte ens vågar sig över en cavalletti. Det är ganska störande för oss som har jobb, skola och ett liv utanför hästarna också eftersom inte bara fodringstiderna försvinner ur världen utan även tre timmar som dom ska ha för sig eftersom de är för bra för att rida i samma ridhus som oss. Man blir minst sagt arg. Men jag hoppas på att vi kan ta upp detta på ett stallmöte snart.

 

Efter att vi skrittat fram jobbade vi bara på i trav och galopp. Tottis longeras utan hjälptyglar så formen letar hon efter själv. Efter att hon var uppvärmd plockade jag fram en cavaletti som hon fick rulla över åt båda hållen. Hon gjorde sitt yttersta verkligen, kollade hela tiden på den. Trampade av rätt, böjde sig över den, siktade på mitten. Och allt med minen "Jaaa! Mamma nu ska jag hoppa! Jag vill hoppa!" Jag plockade fram en till cavaletti och la den liksom rakt över på voltspåret. Även nu var hon inne på att bara satsa på mitten, galoperade på väldigt rytmiskt. Efter några varv ville hon lite för mycket så jag fick lugna henne lite men sen rullade det på fint. Hon klappades om och efter att jag travat och skrittat av henne begav vi oss mot stallet.

 

Imorgon blir det...... tatatada! Longering igen... suck saknar min sadel!

 

Idag åkte jag till stallet direkt efter jobbet. Tyvärr har inte vår sadel kommit tillbaka så det får bli longering imorgon med ser det ut som. Dock så verkar det vara en toppen ide då hundagillityn flyttat in till 100 procent in i vårt lilla tältridhus och det ligger tunnlar osv vid sidan om ridspåret. Vilket var jätteläskigt för Tottis, dessutom föll snön ner och det låter jättemycket i tältridhus, och så satte sig några fåglar på taket så Tottis var uppe i varv.

 

I början mest studsade hon runt, så jag ignorerade henne helt och hållet. Då kom hon till mig med minen "Men mamma det är lääääskigt!" Efter tio minuter jobbade hon på väldigt fint. Det verkar som att hon tycker rollen på bettet är väldigt kul hon  har 5 eller 6 gånger så mkt lödder om munnen än hon hade på det vanliga tredelade bettet. 

 

Efter longeringen gick vi tillbaka in i boksen där hon inte hade någon halm als... men vi får inte bädda till mer själva för då får vi en massa skäl av ägaren .. usch det får det bli ett eget inlägg om. Sedan fick jag blöta ner hennes hö för det hade stallkillen slutat göra, plus att hästarna nu får hälften så mkt hö som förr :( Gud måste skriva av mig imorgn 

.. är en bra dag då vår sadel bör komma tillbaka idag. Men först ska jag jobba lite. Jag börjar kl 10 och slutar ca. 13.00  och ska nog ta en snabb sväng hem innan jag åker till stallet. Så jag hinner gå ut med hunden. 

 

Idag ska Tottis longeras, då jag mått dåligt och igår för första gången grejjade att liksom ta mig runt huset utan smärta så orkade jag inte longera henne utan hon fick stå därför får det bli en mjukstart med longering först och ridning imorgon. Imorgon hoppar antingen mion tränare eller jag upp.. det vet jag inte än så vi får se hur det blir. 

 

Jag har bara blivit lite snopen över att jag har skola denna helg.. även om det är en röd dag på torsdag och de flesta liksom har långhelg. Men nåja jag får väl släpa mig dit

 

Idag var det en arg Magda som anlände till stallet. Än en gång hade man släppt ut min häst som idag skulle stå inne. Dessutom hade man släppt ut henne ensam när det står noga i avtalet jag har med stallägaren att hon ej får släppas ensam då hon har tendenser att rymma. Som grädde på moset stog hon ute i sitt gosiga stalltäcke och smart som hon är hade hon inte rullat för då skulle hon ju ha ett genomblött täcke.

 

Nu är det ju så att det i Polen inte går att inte helinackordera en häst.. För jag skulle jättegärna betala kallhyra. Jag fixar ändå hennes mat själv efter att hon fick problem pga sin allergi eftersom stallkillen inte orkade blöta ner hennes hö och dessutom tog en av de tigare stallkillarna sig rätten att själv bestämma foderstaten till våra pollar. Jag tycker inte det är deras fel, de jobbar i ett främmande land och har aldrig jobbat med hästar. Men de borde iaf säga till när man förklarar något och dem inte förstår.

 

Jag tror inte de förstår vad vi känner gentlemot våra hästar. Erilia är mitt allt, det är hon hon har gått från ingenting till att vara en jättefin häst. Hon har lärt sig lita på människor igen. Men tack vore hennes backgrund har hon ju problem med tarmar och allergier och det vill jag kunna ta hand om. Och därför blir jag arg när jag står och förklarar och frågar om de förstår och de bara nickar och sen gör fel. Jag blir inte arg om jag måste rita det jag menar eller gå och visa det, jag blir arg om man säger att man förstår och gör sitt. 

 

Avslutar med en possitiv bild iaf

Inatt lyckades jag faktiskt sova! Och idag ska jag longera Tottis. Igår snöade det och jag försökte att rida i ridhuset där det nu finns en massa hundleksaker då vårat ridhus hyrs ut till en hund-agillity grupp 3 ggr i veckan. Det kändes inte så smart att rida barbacka i ett tältridhus därtaket kan gå under och på en hst som är grymt spänd då det blåser och dessutom finns det färglada bollar, ringar och hinder. 

 

Testade i alla fall ett tre delat apple mouth bett igår. Bettets mitten del är en center revolver alltså är det gjort av typ två metall delar som hästen kan snurra på . Hon tyckte leksaken var kul och bettet smaskigt. Men det löste inte problemet av en väldigt framtung häst. Idag ska hon longeras, ven det med apple mouth så att jag kan se hur hon reagerar på det från marken.

 

Bjuder på en bild från höstens plåtning

Usch jag är sjuk.. Fick antibiotika av min snälla mamma, ibland är det bra att ha en mamma som är läkare. Man slipper gå till en och sitta i kö och ändå får man medicin man ska ha. Tottis har i alla fall fått ta det lugnt. Vår sadel är inne för passning och man tröttnar på barbackaridning efter två veckor liksom.

 

Igår red vi ut en kort kort sväng med mormor och mammas pojkvän i sällskap. Och då mamma kommit på besök har jag fått hit lite saker jag köpt, bla. flippanbett, novabett, ett tredelat äppelbett, freejump stigbyglar, freejump stigläder, dyon hunter tyglar och ett hööks träns. Ja, jag tycker om att shoppa åt min häst :)

I lördags hade jag träning för C, han hängde kvar i stallet lite, under tiden kom min sambo. Jag hade precis börjat fixa Tottisens hovar, jag använder Absorbines medel som heter Hooflex för  att förebygga att något ska ske med hovarana. På direkten började C påpeka hur dyrt medlet var i jämförelse med andra, och sådana saker struntar jag i. Med åren i Polen lär man sig snabbt att ignorera allt som har med pengar att göra i olika samtal. Men jag blev arg då C helt plötsligt säger att han säger det med flit så att min sambo ska veta att jag i onödan köper dyra saker... som jag betalar SJÄLV.

 

Och jag blev minst sagt arg. Hela mitt liv har jag drömt om en egen häst och fick nu en när jag var 18 år. Och även om det inte alltid är lätt vill jag att hon ska få det bästa. Och ibland vill jag kanske köpa något fint schabrak eller luva. Och det ska jag få göra utan tt bli utpekad. Jg stör mig otroligt mycket på en sorts fixering i hästvärden i Polen. Alla vet att det är en dyr sport. Men låt folk bestämma själva vad de vill köpa eller ha.

 

Tottis har en ny sadel, ett nytt dyon the difference träns och thats it. Mer än så hade jag inte råd med att köpa nytt. Jag köper en massa saker begagnat och på utförsäljningar jag samlar rabatter och gör i allmänhet allt för att göra hästlivet billigare. Och jag blir sur när min sambo ska dras in i det hela...

 

Igår åkte jag hem med en minst sagt upprörd vän. Hon har köpt sin häst från den värsta ridskolan i hela Warszawa, han var halt på två ben och jobbade ändå. Han skadar sig mest hela tiden och nya skador kommer upp så fort han sätts i arbete igen. Ändå är det hennes ögonsten,  och han borde inte ha sämre levnadsförhållanden pga. sitt skick .Igår longerade hon honom och fick av en i stallet höra att hon borde låta honom va han är ju ändå så gott som död.

 

Jag förstår inte att man ens har mage att vräka ur sig någonting sådant... Hästen är långt från en drömhäst, omusklad då han ej arbetats på ett långt tag, oförutsebar - han biter tag i nästan alllt i  närheten. Han kommer alldrig kunna hoppa eller göra saker som anstränger hans ben för mycket, men han är inte mindre värd för det! 

 

Samma person påstår att Erilia ej är en arab vilket syns ganska klart och tydligt faktiskt... Men enligt denna person är hon för liten, hon är 147 i manken tror vi. 

 

Man blir bara så arg på vuxna personer som beter sig sådär. H-n kunde hålla lektioner för två tjejer som red en halt häst och lät dem hoppa då h-n påstod att det var bättre för hästen att få motion än stå. Men h-n tycker det är fel att ge en häst en chans att bli bra. Jag tror att det är pga. att Polen är efter i ridsporten man tror att man endast kan bi nått med bra hästar. Och varje dag ser vi hästar som slumpas bort och ersätts med nya då de gjort sig illa, de får ingen andra chans eftersom deras ryttare måste vidare till toppen. 

 

Sanningen är att man inte kommer någonstans utan att vara en mäniska med hjärtat på rätt ställe inom denna sport och de som tror att hästar kan slängas så som trasiga leksaker ska skämmas som tusan

 

Ridsport är en dyr sport, hur sjukt dyr som helst.  Ska man komma till toppen måste man lägga ner mycket energi och pengar som inte alla har. 

 

Jag har ridit sedan jag var fyra år gammal, och sedan jag var sex år och förstod att man kan ha en alldeles egen ponny har det varit min dröm.  Dock har jag växt upp med en ensamstående mamma som inte riktigt förstod risdporten och då hon själv var och är rädd för hästar var rädd att jag skulle skada mig om jag hade en egen ponny. Därför var jag en ridskoleryttare fram till 18 års ålder, då köpte jag tack vore snälla mamma Erilia, min lilla ögonsten.Jag köpte en häst och betalade dess dubbla värde för att hon bara kändes rätt, i stunden jag skrev under avtalet var jag säker på att jag begått mitt livs största misstag. Jag hade köpt en grön arab på 6 år! Jag skulle aldrig mer se en hopptävling. 

 

Jag fick ofta höra att jag gjort fel och kämpade ändå på, jag har en tajt budget för att ha råd med träningar, foder, stallhyra och jag har inte råd att tävla varje helg eller spontanshoppa ridkläder. Jag har en häst jag köpt för 5000 som jag nu fått högre bud på.Men under dessa två år har jag sneglat på de tjejer som varit i vårt stall med välridna hästar som köpts för strax under milionen, hästar som hoppar allt man styr dem på. Tjejer som rider med veredusskydd, eskadron schabrak och i GPA hjälm. Jag har gått runt och varit bitter och sur att jag själv sparar på vartenda öre då jag skulle köpa en ny sadel som för dem var en liten utgift. 

 

Men då jag ställde mig frågan, vill jag köpa en startklar häst? Så var svaret ett nej! Jag älskar Erilia och hon skulle så klart stanna kvar, men jag vill inte ha en häst att bara plocka rosetter på. Jag vill ha en häst som är anpassad till mig, en häst som jag förstår och kan läsa hela tiden unde ritten. So what? Jag kanske aldrig tävlar igen, men jag har en personlig häst. Och det betyder mest för mig

Igår hoppade jag äntligen upp på min finaste arab. Det gick ganska bra faktiskt, vi red en massa bomövningar så nu känns det i ben och rumpa efter att man inte ridit på två veckor. Efter att vi värmt upp red vi först vanliga liggande travbommar sen höjdes de stegvis upp till snea travbommar. Mellan varven jobbade vi på åttor, volter och serpentiner för att mjuka upp tottis. 

 

I galoppen fortsatte bomarbetet med först fem stycken galoppbommar som vi skulle galopera över i jämn takt, problemet för mig var att alla linjer var på diagonalen så man var verkligen tvungen att rida mellan hjälperna vilket i galopp då blev svårare. Första gången red jag inte ut svängen tillräckligt bra. Men sen flöt det på ganska okej faktiskt. Efter att vi rullat på platt bommar tre gånger åt varje håll höjdes mittenbommen upp och så rullade vi på det. Sen red vi en linje med små hinder på typ 30 cm tror jag. Och till slut red vi en evighetsbana med alla dessa linjer som stod uppe.  

 

Mitt i passet började det ösregna vilket var mindre mysigt och dessutom kom en tjej med sin familj och lät var och en i familjen hoppa upp på hennes sköthäst och rida runt. Det kändes lite osäkert ifall de visste vilka regler som gäller och så speciellt att de tidigare i stallet hade gått fram med hennes häst till 'Tottis och tyckt det var så gulligt att de nosar på varandra (var på toa då) och så kom jag tillbaka och sa lite halvsurt till att något kan gå illa om de nosar på varandra sådär speciellt att de inte känner varan. Men som tur är så klarade vi oss utan olyckor. 

 

Idag vilar Erilia och imorgon återgår vi till träningen ... och samtidigt återgår jag till jobbet, mindre kul :(

Usch, det blåser så himla starkt ute.. och Tottis är inget fan av vind.. påsar som flyger runt, hinderstöd som välts av vinden.. Men ändå berömde C henne. Problemet med Tottis är att hon verkligen kan arbeta genom hela kroppen, men är en häst man får börja om med varje dag. Det blir väldigt frustrerande ibland. Man hoppar av från en vig häst som arbetar för fullt med bakbenen och nästa dag hoppar man upp på en stel pinne som stretar imot. 

 

Då jag är sjuk så rids Tottis av C sedan måndagen, idag mådde dock C dåligt och istället blev det ett longeringspass för Tottis. Hon är en häst som förvånar många då hon longeras eftersom hon har en sådan enorm arbetslust. Andra hästar kliver på  segt medan hon verkligen jobbar genom hela kroppen med sin klasiska och självsäkra min. Det regnade tyvär idag och då står Tottis inne, våra hagar blir väldigt leriga då det regnar och skaderisken är ganska stor då eftersom hagarna är väldigt små. Det blev ett snabbt besök i stallet då jag frös och dessutom fick jag slut på näsdukar :P Men jag pysslade om Tottis och fixade maten ch sedan lyckades jag springa ikapp en buss.. alla glodde på mig och efter ti minuter kom jag på att jag har en tova hö på huvudet...

I lördags fotades jag och min pojkvän med Erilia och min kompis häst. När vi kom tillbaka skulle jag bara fixa hennes foder innan vi åkte hem, vi hade lite bråttom då vi båda är förkylda och mådde dåligt då. När jag gick in i foderkammeren såg jag ett en av mina fodersäckar låg tom och inträngd i ett hörn och en annan hade öppnats och påbörjats. Det var över 20 kilo av foder någon hade snott... Så himla dåligt gjort!!

 

Jag ringde stallägaren och vi sökte genom alla stall och möjliga förråd, men fann inget. Jag var minst sagt ursinnig, hur kan man själa foder av någon! I den mängden! Att man har mage!

 

Många i vårat stall  har rika föräldrar som betalar allt, men jag räknar ihp vartenda öre för att ha råd! Och det att någon stulit foder betyder att min häst endast kommer äta havre ett tag då den här maten skulle räckt i en vecka till och jag nu inte kan lägga ut mer pengar..