erilia

Idag fick vi oss ett riktigt stort test. Då jag kom till stallet höll ägarens son på att dra ner snön från ridhusets tak, vi har ett tältridhus alltså, och taket kan gå under med för mycket snö. Jag funderade på hur Tottis skulle klara det men kom på att vi tar det som ett prov på hur trygg hon är inom sig själv. Efter tre eller fyra varv i ridhuset slutade hon att stanna och hoppa till och efter fem minuter försvann spänningen i hennes muskler. Efter att hon skrittat fram hade jag en lugn och avslapnad ponny i linan. Vi kunde stå där han skrapade taket utan att hon reagerade. 

 

Jag är väldigt stolt över Erilias utveckling, och känner mig stolt över det som vi byggt upp. Hon är en speciell häst, väldigt speciell. Hon visar starkt vilka människor hon gillar genom att gnägga så fort hon ser dem. Hon gillar att bli kliad under huvudet och precis bakom öronen dock måste man se upp med att inte röra öronen. Hon har faktiskt ett hål i vänster öra som vi inte vet varför hon har... 

 

Men iaf... det jag ville komma till är att man ofta drar alla hästar inom en ras över en kamm. En arab behöver inte vara en svårhanterad häst, mycket av det vi ser sitter i vår hjärna. Ofta får jag höra att hon inte bör reagera på ett eller annat sett utan att personen som komenterar sett det ögonblick hon hoppat till i. Jag föredrar att inte tvinga in en häst någonstans utan böjja den utifrån den skrämande saken. Det funkar dock inte alltid i Tottis fall då hon har en tendens att bita sig in i bettet och styra ditt hon vill i sådana stunder som hon lbir rädd. och då rider jag oftast fram till föremålet och låter henne nosa och kolla. Senare är det aldrig några problem. Ja, ja hon är rädd för nya saker ibland men hur kul är det egentligen att rida en häst som man får allt gratis ifrån?

 

 

Idag longerades Tottis igen alltså jag får inte rida då jag tar antibiotika så fram tills på söndag får jag inte hoppa upp i sadeln. C ska dock rida henne from torsdag. Idag tog jag henne ut på longeringslinan igen hon jobbade på fint lilla tösen, som vanligt alltså. Imorgon är sista longeringsdagen innan C börjar rida henne och på julafton planerar jag att ge henne vila då vi ska hinna till både min sambos familj och min och då kan det bli lite stressigt så då är det bättre att jag bara kommer och gosar med henne den dagen. 

 

Jag är sjuk igen, allt började i söndags så jag red alldrig jag hann så mkt som hoppa ont känna att smärtan som fölljt mig ända sedan morgonen börjar göra mig yr och att bilden framför ögonen blir suddig och så hoppade jag av. Igår longerade jag Tottis vilket jag ska göra under de kommande 5 dagarna om inte C hoppar upp då jag tar antibiotika och inte får rida eller anstränga mig fysiskt under den tiden. 

 

Igår tog vi den första galoppen efter att Tottis varit sjuk. Vi galoperade runt 8 varv åt varje håll i ett väldigt lugnt tempo. Men passet började inte exakt bra. Tottis var rädd för hundsakerna och då jag red själv så löste jag det på mitt sett. Vi travade långsamt in mot den läskiga långsidan och gjorde halter lite då och då. Ju närmare de läskiga sakerna vi var desto oftare stannade vi till slut stod vi vid de läskiga tunnlarna, då fick Tottis lukta på dem och sedan dess har det inte varit någon fara.

 

Idag red jag med min tränare. Det gick helt okej faktiskt vi galoperade över två cavalettis på en åtta. Tanken va väl att vi skulle byta ben haha men det gick inte så bra..

 

Då är det alltså gjort jag har ridit världens finaste häst idag. Hon var  förvånasvärt pigg och framåt utan att vara busig. Ledigheten har gjort henne gott kan man lugnt säga. För att inte överdriva så skrittade vi och travade bara. Tottis tyckte att en av långsidorna där alla agilitygrejjer står var väääldigt läskig åt vänster speciellt. Jag funderar på hur det står till med hennes högra öga ibland. Hon blir alrdrig rädd för saker vi stöter på från vänster, lite tittig är hon alltid men jag vet själv att det är saker jag kan rida genom, genom att driva lite extra och böjja henne innåt. När hon märker något på höger sida så är det alltid i sista sekunden och hon blir rädd på riktigt. För att inte hetsa upp henne så började vi helt enkelt med att rida en bit innanför spåret på den långsidan för att sedan förflytta oss åt höger dock kom vi aldrig till att rida på spåret. Jag måste säga att det var ett härligt pass, även om jag hatar att rida i skidjacka och känna mig som en michelingubbe som dock fryser om fötterna då tretorn visst inte var värst grymma vinterstövlarna. Imorgon ska jag upp på Tottis rygg igen så det ska bli jättekul

 

 

Idag skulle Tottis visa mamam att hon minsan är jättefrisk och välmående. Hon bockade som bara den under longeringspasset som hon skulle gå idag. Hon är så söt när hon bockar, hon bockar, vänder huvudet innåt kollar ifall mamma sett att hon är glad. Sparkar ut med ett ben och så kollar hon på mig igen. Hon rycker aldrig i longeringslinan utan stannar snällt på spåret gullegrisen. Efter att jag longerat fixade jag hennes mat och sedan väntade världens kelstund. Jag fick klappa och klia överallt och till slut så kom Tottis över min halsduk och la den på boxdörren för att ge mig en massa blöta pussar. Hon är allt söt den lilla rackaren. Och man märker att hon mår så mycket bättre nu vilket är en otrolig lättnad för mig. Hästar blir ju ändå som barn

 

Idag fick Tottis jogga lite i ridhuset. Sedan ryktade jag henne. Hon verkar verkligen mycket piggare. I ridhuset visade hon bockning efter bockning. Det känns otroligt skönt att det är på rätt väg nu. Men det skulle var skönt att veta varför hon blev sjuk. Hon gick ju inte ute pga. ett öppet sår, så det är inte så att det regnat, snöat eller blåst på henne. Hon har endast ridits i ridhus. Och efter senaste rakning så satte jag på ett varmare täcke.. Det märkliga är att vi har en till sjuk häst i stallet som visst varit sjuk längre än Tottis, ett virus?

 

Efter att ha varit i stallet så åkte jag till ett annat stall och rakade en liten liten ponny. Han hade aldrig blivit rakad förr så vi tog det lugnt och efter en halvtimma så var en hunterklippning klar :) Sötnöten hade ju typ 5 cm lång päls :P

 

När jag kom in i stallet fick jag höra att Tottis verkar gladare och äter för fullt. Såklart blev jag glad, tempen är nere vid 37,5 :)

 

Hon fick gå ut i hagen ensam i tjugominuter. Imorgon ska vi gå en promenad ner till sjön tror jag och i helgen ska jag longera henne. Känns så otroligt skönt att veta att det är bra. Tottis är en häst som visar hur hon mår. Mår hon dåligt så är hon irriterad och flyger runt hela sin box. Mår hon verkligen dåligt så är hon hängig. Och när hon mår bra är hon världens sötaste häst som pussar på folk med en mule full av mesh hon äter. Hon älskar att lägga hötussar på min vita mössa... En gång åkte jag heeela vägen hem, läs buss i 30 min och tre tunnelbanstationer med en hötuss på huvudet...:P

 

Både jag och Tottisen börjar få nog av att hon är sjuk. Idag höll hon på att sparka sönder boxen när jag kom och imorse rymde hon när de skulle ge hästarna vatten.Jag är rädd att hon kan bli värre av att hon sprungit runt i fullfart i 20 minuter på stallplanen. Och så är jag rädd att någon skada kommer fram, underlaget på stallplanen är inte den bästa.. Idag  låg tempen på 38,00 igen 0,2 mer än igår. Jag själv är trött sliten, har ständigt ont i magen då jag stressar på jobbet och oroar mig för Tottis. Jag hoppas verkligen att det snart är bra det kan bara inte fortsätta såhär. 

 

Idag ska vi snart åka ut till stallet och ta tempen samt fixa varm mat till pollen min. Jag vill att hennes temp ligger under 38 grader minst tre dagar på raken, och att hon slutar hosta när hon äter. Då ska vi gå lite promenader ett par tre dagar, sedan ska hon travas lite, hostar hon inte då så hoppar jag upp för skritt och trav och innan jag ska plocka in galoppen ska den testas under ett longeringspass först. 

 

Jag ska även beställa en örtblandning för hästar som har andningsproblem och ingefära som förstärker imunförsvaret så får vi hoppas att detta var den enda förkylningen vi behövde gå genom.

 

Igår var Tottisens temperatur 38 på morgonen och 38,1 på kvällen. Hon hade ätit allt fint och verkar i allmänhet piggare. Det lite kluriga med henne är att hon är en häst som kämpar, hon visar inte sina svagheter och på så vis tror många utomstående att hon mår bra då hon drar på en tuff-mask när de går in i boxen medan hon står och hänger med huvudet med mig. Och hon är ju en riktig arab så att stå still är så gott som främmande. 

 

 

Likadant med att ta tempen, när veterinären gjorde det så stegrade hon, när jag kommer in själv står hon blixtstilla. Jag kan ge henne sprutor själv och då händer inget heller, gör någon annan det så är hon uppe i taket igen. Hennes beteende får många att missdiagnostisera och jag får ofta dra hela historian om hennes liv. Då brukar de tro mer på vad jag sagt innan.

 

Det ser bättre ut faktiskt. Tottis fick sin medicin imorse och då var tempen nere på 37,5 grader. Jag ska till stallet snart igen och kolla hennes temperatur och ge henne lite medicin. Hon får bara varm mat nu eftersom hon alltid haft lättare att äta varm mat under vintrarna. Även om vi i Polen har plussgrader och grönt gräs nu den 1a december. Jag bytte täcke till ett med 300 g fyllning, jag tycker det är lite väl mycket för 5-6 plussgrader men hon fryser i ett tunnare speciellt att hon står i ett utestall så det värms inte upp direkt. 

 

Det känns så otroligt skönt att se en lite piggare häst. Igår var jag helt förkrossad på morgonen. Jag funderade på hur dåligt det skulle vara hela tiden men det var ju som tur var inte så illa :)