erilia

Idag fick vi oss ett riktigt stort test. Då jag kom till stallet höll ägarens son på att dra ner snön från ridhusets tak, vi har ett tältridhus alltså, och taket kan gå under med för mycket snö. Jag funderade på hur Tottis skulle klara det men kom på att vi tar det som ett prov på hur trygg hon är inom sig själv. Efter tre eller fyra varv i ridhuset slutade hon att stanna och hoppa till och efter fem minuter försvann spänningen i hennes muskler. Efter att hon skrittat fram hade jag en lugn och avslapnad ponny i linan. Vi kunde stå där han skrapade taket utan att hon reagerade. 

 

Jag är väldigt stolt över Erilias utveckling, och känner mig stolt över det som vi byggt upp. Hon är en speciell häst, väldigt speciell. Hon visar starkt vilka människor hon gillar genom att gnägga så fort hon ser dem. Hon gillar att bli kliad under huvudet och precis bakom öronen dock måste man se upp med att inte röra öronen. Hon har faktiskt ett hål i vänster öra som vi inte vet varför hon har... 

 

Men iaf... det jag ville komma till är att man ofta drar alla hästar inom en ras över en kamm. En arab behöver inte vara en svårhanterad häst, mycket av det vi ser sitter i vår hjärna. Ofta får jag höra att hon inte bör reagera på ett eller annat sett utan att personen som komenterar sett det ögonblick hon hoppat till i. Jag föredrar att inte tvinga in en häst någonstans utan böjja den utifrån den skrämande saken. Det funkar dock inte alltid i Tottis fall då hon har en tendens att bita sig in i bettet och styra ditt hon vill i sådana stunder som hon lbir rädd. och då rider jag oftast fram till föremålet och låter henne nosa och kolla. Senare är det aldrig några problem. Ja, ja hon är rädd för nya saker ibland men hur kul är det egentligen att rida en häst som man får allt gratis ifrån?