erilia

Redan på bussen hem igår kände jag att det var dags att skärpa sig. Inte tveka på varken mig eller ponnyn, hade jag gjort det i början av vår tid skulle hon aldrig ha kommit dit hon är nu. Och absolut inte ge upp! 

 

Jag peppade mig själv lite med resan vi gjort, en resa jag gjort själv till en stor del, med duktiga tränare på marken. Men skulle jag inte kunnat ett dugg skulle vi välaldrig kommit dit vi är idag. Så jag åkte till stallet idag inställd på att hoppa upp på ponnyn och försöka och visst gick det bättre då man tänkte så :)