erilia

Gud, det var ju inte igår man skrev... Men jag har  inget att skriva om. Min rygg ser inte direkt lovande ut. Jag har en kota förrflyttad och ifall jag ramlar av så är det stor risk att den förflyttar sig och då måste jag genast gå genom en smärtsam operation.

 

Men, man får ju inte ge upp så lätt. Jag har bokat in mig hos en bra sportortoped för att se vad han säger, och jag tänker utgå från det. Jag försökte hoppa upp på Tottisen två gånger och det blev pannkaka pga problem med ridhuset båda gångerna men jag hann iaf. trava lite. 

 

Just nu funderar jag på hur jag ska göra med ridningen, ramlar jag av så kan det ju gå väldigt illa och jag kanske inte kommer att få rida igen. MEN vi kan ju lika gärna krocka med någon igen och då kan jag också få höra att jag måste opereras och inte får rida. Och då låter det ju bättre att göra det man älskar om man ändå vet att risken finns därute. Frågan är bara om jag fortsätter att hoppa, eller om jag flyttar Tottisen till ett stall med fler hagar, kanske en lösdrift, lite längre bort från stan. Jag kommer visserligen finna det grymt jobbigt att inte se henne varenda dag men hon skulle ha det bra, då skulle hon få bli en liten skogshäst.. som hon absolut inte passar som eftersom hon är så rädd för allt i skogen :P.

 

Sen kan jag ju hitta en hel eller halvfodervärd, men jag tror att det kan bli svårt, plus att jag inte riktigt litar på polacker när det gäller hästar. Bara i vårt stall står en tjej som rider sin häst fast hans ben är svullna för att hon vill rida och inte promenera med honom. 

 

Sista allternativet är ju att sälja, men jag kan inte säga hej då till lilla Tottis, vi har ju varit genom så mycket. Jag skulle oroa mig för hur hon har det.

 

Så ja, jag sitter mest hemma och i stallet och tänker  på hur det blir med hästeriet. Tänk att allt det här hände på grund av en liten dum krock! Jag menar vår  bil är lite krockad, men den går att köra det är bara bagageluckan som inte går att stänga! Och jag satt där med bilbälte på och smälde ändå i huvudet så pass hårt att kotan förflyttades