erilia

Ibland så funderar jag seriöst på om man kan rama in en så fin ponny och hänga den på väggen hemma. Hon är verkligen den sötaste och bästa ponnyn ibland, okej oftast då jag inte kan vara sur på henne :P Igår skulle vi hoppa inför silverryttarmärket som vi planerat skulle ta i december, men det blir så att vi tar det nästa år istället då min tränare ska iväg till Cavaliada i Wroclaw då, dit Tyra ska bla. 

 

Så klart så går allt bra fram tills jag ska hoppa... då säger jag att jag inte vill hoppa längre och styr bortom räcket. Till slut kommer vi över vid försök nummer tre och då infinner sig också kännslan "Denna ponny hoppar som en gud". Så hoppar vi några enstaka hinder till och till slut hela banan två gånger. Tottis är ju en häst som verkligen kan hoppa och ibland hoppar småhinder allt för högt så det blir lite roligt ibland när man hör min tränare från marken säga "Oj vad hon hoppar". Efter att vi travat av så körde vi på min nya ide.... min nya ide är en hästhalsduk som jag skapat av ett skrittäcke, då Tottis svettas hela hon så hon behöver något på halsen också. Hästhalsduken funkar uberbra, ska nog sätta mig ner och sy en halsduk åt henne imorgon. 

 

När vi skrittade av kom lite nostalgiberättelser så här får ni dem i rätt ordning.

 

- Jag minns dagen jag skrev på avtalet. Efter jag skrivit på det gick vi och hämtade hennes nya grimma och grimmskaft i bilen. Då möter vi stallägaren som står och pratar med de som sålt Tottis och säger "Ja men vart är hästen. Har ni inte tagit in henne? Ni vet att ett höstköp kan gå tillbaka?" Efter det tog det ca en eller två timmar att fånga Tottis i hagen.

 

- Hela tre dagar senare kom jag dit med mormor. Det hade regnat och hela första delen av hagen var en stor lerpöl. Jag fick fast Tottis men hon vägrade gå genom såväl lera som vatten... Hon ryckte och ryckte men vi kom över några lerpölar. Så gick jag ner i en till och då blir hon rädd och vänder sig om hastigt, jag som visste hur lång tid det skulle ta att fånga henne igen hänger kvar i grimmskaftet. På det viset sprang jag efter henne så fort att mina stövlar fastnade i leran och jag barfota fick gå dessa 300 meter tillbaka till dem. 

 

-  Efter ca. två eller tre månader bad jag tjejen jag red hos lite då och då hoppa upp jag tyckte att det vore bra om hon kände hästen. Tottis hoppade ut från ridhuset och hon ramlade av. Hon hoppade upp igen och då slängdes hon av i ett hörn.

 

Ja lite nostalgi sådär för visst har hon förändrats lilla fina Erilia