erilia

Solen skiner för fullt därute och jag börjar göra mig redo för stallet. E ska longeras idag, om vår roudpen är ledig när jag kommer får det bli frihetslongering då vi inte jobbat från marken på väldigt länge.. Annars får vi leka lite lekar i hennes hage sedan. Imorgon ska hon bara ridas med lite bommar och kanske cavalleti och så antar jag att vi hoppar på onsdag eller torsdag, jag har fullt upp med prov i skolan så de kommande två veckorna finns inga tävlingar inplanerade. Och den som fans fick vi stryka då tränaren är borta då och jag känner inte att det är dags att åka själv med henne än. Dels är hon mentalt unghäst, dels har jag inte tävlat på en evighet och spänner mig som fasiken och behöver därför ha med C som kör sin "jag är farligare än allt runtomkring metod".

 

Ja jag har slutat rida för A, det skulle inte gå ihop helt enkelt, och så tar de lika mycket för en träning och då är A inte utbildad tränare utan typ något annat med ridning och C är både dommare, A- tränare och eraren hoppryttare. Dessutom lägger han mer krav på mig, även om E skulle slänga av mig skulle han kunna säga vilka av mina signaler som orsakade det. På den korta tiden han arbetat med oss har vi bytt från hackamore till bett - jag började rida på hack då A ville att jag skulle halsörlängare jämt och det tycker jag är fel. Nu rider vi utan hjälptyglar - E börjar långsamt tugga på bettet och söka stöd i handen, det är en lång väg kvar men jag ser en enorm skillnad. Jag är även säkrare när jag hoppar, jag vet att om hon stannar så är det mitt fel. Jag är gärna lite före och gör att hon får för mkt belastning fram och har svårare att hoppa. Det tränar vi mycket på.