erilia

När vi kom hem ringde jag runt till familj och släkt, ingen förutom mamma gick med på att låna mig pengar för denna söta tjej. Men jag fick dem iaf, en vecka senare tog jag ner veterinären för att han skulle kolla på hennes skick. Hon gick genom, kontrakt skrevs och jag stod med en egen häst i handen.

 

Jag var förskräckt och livrädd, vad fan hade jag gjort. Jag hade köpt en grön arab, arab! Hur fan tänkte jag? Jag var nära på att springa efter de fd ägarna och böna om att anulera köpet. Men sen tänkte jag efter, om jag red in denna häst skulle jag få henne såld för dubbelt så mkt, eller mer.

 

Jag gick för att hämta henne i hagen, suprise, hon var så rädd för  det att stallägaren brukade jaga in henne med longeringsspö in på ridplatsen som var ansluten till padocken och sen forssa henne vidare med spöet. Det tyckte jag inte om alls, så jag försökte i över en timme att få fast henne det var 25 grader varmt och jag var helsvettig när jag och den lilla damen kom till stallet. Det första jag gjorde var att rida ut med ex ägaren och stallägaren, hon var den snällaste hästen jag ridit ut på. Lydde varje vink, och i skogen där hon slappnade av visade hon sitt steg och sin utsrålning. 

 

Nästa dag åkte jag till henne igen, då jag fortfarande inte hittat stall stod hon i det gamla och jag hade ca 2 timmar dit. Jag satte mig med en påse morötter i hagen och började locka henne för att komma till mig. Denna gång kom det åska, jag satt kvar dygnsur, arg och lerig men efter en timma kom hon, min lilla plutt. Vi gick in till stallet lekte lite inkallning i roundpennen, jag redde ut hennes man och svans och så lunkade vi tillbaka till hagen - kravlöst var teamat på vårat sammarbete.

 

Så såg följande vecka ut, jag fick in henne fortare och fortare. Den sjätte dan såg hon mig nör jag gick längst deras hage från bussen och kom springandes "Hej mamma" verkade hon säga, jag fick in henne hur lätt som helst och möttes i stallgången av en förvånad stallägare som undrade vad jag hade gjort med den hästen, jag log bara. Denna dag hoppade jag upp, vilket inte var enkelt på en häst som hade lärt sig att det räcker att snurra runt för att ryttaren inte ska komma upp. Till slut gick det faktiskt och vi fann varandra i ridningen. När jag reste hem, förstog jag att hon måste stå i stan om jag ska jobba med henne, jag tittade på en stallplats och bokade släp.

 

Hon var livrädd för släpet, då viste jag inte varför, men jag grät och skakade när jag såg paniken i hennes ögon. Långsamt gick hon på, hon gick precis i hälarna på mig. Luckan stängdes och vi åkte mot det nya stallet.