erilia

Idag stod det hoppning på schemat, då jag red som en kratta igår så gick jag in med låga .. ja nästan inga förväntningar. C är en tränare som aldri berömmer under en träning och alltid puschar för mer och mer och mer.. vi red inne i ridhuset och det var så grymt varmt där..

Då ridhuset inte är så stort så hoppade vi en åtta - ett räcke och en oxer, i början vägrade rödis på oxern .. ganska så usel ridning från min sida och lite tvekande från hennes så kom vi inte över, men sen flöt det på. Meningen vart att jag ska titta på nästa hinder, vi brukar nämligen skojja om mitt headshaking syndrome ;) efter små små cavalletis som jag tränade rödis på när hon kom kollade jag alltid ner om hon galoperar på rätt ben. Då jag red utan tränare vart mitt tittande typ "och ducka ner med huvudet ända ner till knäät"..och nu har jag kommit på att göra det i hoppningen ;) så därför fick vi rida en åtta idag.

Det andra syftet med denna övning är att svänga rätt, altså med alla hjälperna vilket jag gärna glömmer speciellt efter ett år på hackamore. Men i slutet gick det riktigt fint och beröm fick vi också till slut :)

Jag kommer att säga hejdå till A .. det är för svårt att få två tränare att sammarbeta och jag vågar mer med C. Han vet när man ska skrika på mig och när man kan förklara saker lugnt och sansat. Förra veckan gick tävlingen inte alls bra, han såg dock varför och skrek inte och var allmänt ödmjuk. Igår hade vi en tävling i vårt stall jag fick lite ryck på en tjej som ställde sig centralt i kurvan där man skulle rida. Där fick C nog och skrek rätt rejält på att jag inte ska låta de som bara skrittar runt störa mig, det är fan jag som har förtur och jag borde stå fast vid det.

I söndags gick det rent ut sagt piss. Jag tror jag sa lite elaka saker till C, och så råkade jag sparka honom när jag hoppade av. Jag hade en dålig dag, hade ont i huvudet, magen, ja ni fattar almänt liksom illamående och då blir jag sur. Det blåste och då blir Erilia mer tittig då allt rör sig, och det blev jobbigt då hon inte litar på bettet än därför går hon med huvude uppe och biter sig i om hon blir rädd, så blir man runtsläpad.

Som plus på detta så hade jag en liten publik som bara glodde då de spanar in C och därefter kom en tjej han känner och de började prata så såg han inte Erilias sidohopp för vattenslangar, bommar osv, som plötsligt blev läskiga. Blev skitsur på honom allså.. och på dem andra runomkring.

Vi red bommar i trav och när vi skulle rida dem i gallop var jag så sur att jag spikade allt vilket C tyckte var skitkul. Men när vi gick av från ridplatsen så sa han att jag inte får bry mig om publiken, så han fattade varför jag var så sur.

I måndags hoppade vi, C hade verkligen bra humör. Vi hoppade först ett kryss från trav, sedan en oxer i galopp. När C tog bort avståndsbommarna förlorade jag allt och styrde som en kratta mot ett rättuppstående så Erilia stannade. Han förklarade precis vad ag hade gjort och vi flög över. Sedan hoppade vi en åtta och därefter en linie. Höjden fick jag inte veta då jag gärna fixerar mig vid höjd då 50 cm känns som en gräns och han vill gärna få mig att glömma det så jag måste lita på C och Rödisens förmåga som idag blev berömd av många i stallet.

På söndag tävlar vi 60 cm i grannstallet kan hända att vi tävlar 70 cm också om 60 går bra.

Hoppade studs igår med C, blev en grymt lyckad träning även om allt runtomkring var totalt kaosartat. Vi har en roundpen precis vid ridplatsen och på den "lekte" en kvinna som håller på med "NH" med sin häst, dvs. hon travade och galloperade och försökte få hästen att göra det med... Då våran ridplats är stor så brukar vi betraka den som två st, så jag red på en halva och en annan tjej på den andra, hon är väldigt duktig och har kontrollen över sin häst men hon är  också väldigt spyddig ibland och därför är det inte alltid kul att rida med henne.

När vi travade fram kom en tjej som har en på tok för stor häst för sin ålder, och vars tränare har minst sagt lustiga metoder. Hon longerade hästen i endast repgrimma och drogs runt hela ridplatsen, men hon valde så klar min halva, så efter at jag hoppat fick jag svänga nästan direkt för att inte olycka skulle vara framme.

Dessutom satt både hennes mamma och en tjej till och kollade på träningen. Och jag hatar att räna inför publik. På träning lär man sig liksom, och alla i vårat stall tycker om att komentera.. så det är jobbigt att träna  med dem i närheten. Vi värmde upp på ett kryss som C givetvis var tvungen att höjja typ hela tiden. Och sen körde vi studs, runt 40-50 cm, dock tyckte C det var för lågt... så han började höjja på här med och skojjade lite med att bygga upp ett 120 cm hinder och säga -hoppa nu!. Jag gjorde visst en kul min där så han fick sig ett gott skratt och konstaterade sedan att Erilia ändå skulle klarat den höjden felfritt då hon är så dukig hopponny.

Vi avslutade med att hoppa kryss-kryss-rättuppstående, skrittade av och gick in i stallet. Efter passet ringde A - känns så sjukt bra att jag kan rida med dem båda. Och så pratade vi genom träningen och bestämde att jag ska starta en tävling i grannstalet nästa vecka. Ska tävla 60 cm två gånger och sen vill de att jag startar 70 cm också. Jag får troligen med både A och C till tävlingen ;)

Så där nu är problemet löst, vilket känns otroligt skönt. Jag har ju turen att ha stött på 2 helt otroliga tränare och är glad att vi kommit fram till en bra lösning.

Dock var det lite kul idag, då det var konsert eller snarare festival på andra sidan av sjön som stallet är bredvid och det hördes så himla tydligt hos oss, Erilia blev rädd för trummorna och därför red vi med musik på i ridhuset, det är hon van vid och musiken från festivalen liksom blandades in i vår musik.  Och hon skötte sig jätte fint, red på hacket idag då jag inte vill presse henne ill att acceptera bettet vilket leder till att hon går och slänger med huvudet och jag vill gärna att hon arbetar i rätt form mellan varven så att muskulaturen inte byggs upp åt fel håll.

Efter ridnigen hade jag tänkt fixa lite varm mat åt henne men jag fastnade i ett samtal med stallägaren och det blev inte av. Så imorgon blir det varm mat, vilket är bra för då kan hon få lite örter i maten också - dem har jag nämligen ine i stallet utan hemma för att dem inte ska bli blöta lr något.

Imorgon står hoppning på vanligt tredelat bett på schemat, efter det ska ett äppelbett med en snurrleksak i mitten testas, har även beställt ett flippan bett och nova bett samt ett tredelat äppel fullcheek - vilket jag tror kan bli toppen. Ifall dessa bett inte funkar tar vi i värsta fal till ett kombinationsbett. Anedningen till varför vi gärna vill välja bort hacket, är att Erilia var felaktigt inriden och har lärt sig att lägga mycke tyngd på framdeln, tyvär har inridningen även gjort henne rädd för att söka kontakt med ryttaren, och därför fungerade hacket så bra tills hon inte började utnytja den för att lägga all tyngd på hacket och börja styra som hon vill.

Idag hade ponnyn ledigt, vi gick bara en promenad tillsammans innan hon skulle få lunch. Imorgon har jag träning klockan 8 på morgonen... yey så tidigt :( Men jag måste prata med min tränare, låt oss säga A... hon har hjälpt oss så mycket men samtidigt så är jag liite för trygg med henne, jag vet att hon kan hoppa upp och hoppa ponnybus när det känns för högt och därför kontaktade jag min förra tränare som otroligt nog äntligen hade tid att träna mig - C. Ja jag vet det låter ju bra, då kan jag ju hoppa en gång i veckan och rida med två tränare.. saken är bara att jag känner resultaten då jag tränar med den andra tränaren, jag får råd från en annan person som ej sett mig varje dag sedan 1 år tillbaka utan som sett mig innan jag köpte häst och som vet hur jag ridit innan. Jag är vän eller bekant är mer korrekt med båda, och de är båda superbra, dock har en av dem mer erfarenhet.. och jag vet inte vad jag ska göra..

Ska jag stanna kvar hos en tränare som tagit upp oss från botten till den sportponny jag har idag. Eller ska jag tacka för de dagliga träningarna och fortsätta vidare. Nu när jag skriver det här känns det ju så fånigt.. Men Erilia är en så speciell häst, araber är lite mer än andra hästar, de har sitt egna liv men de vet precis vad du känner och tänker. Och vi som ekipage har klickat med A, dock har vi problem som måste lösas som vi inte lyckats lösa tillsammans, och varje tränare kommer till en punkt där den sagt allt den kan säga.

C i sin tur, är en otroligt erfaren tränare, men han känner inte min ponny lika väl som A gör, han kommer aldrig förstå den utveckling hon gjort. Det han ser är mina brister och mina ambitioner. Som han sa igår när jag efter hoppningen sa att jag kanske ska gå över till dressyr då jag blivit så feg "Jag ser ju i dina ögon att det är det du vill. Du vill hoppa, du är lycklig då." Det gav mig en pusch frammåt. Men han vill gärna att vi byter till bett igen, vilket jag är tveksam till.

Jag tror ni förstår situationen, jag hatar att behöva säga nej eller nej tack och det kommer ag att få säga till en av dem nu. Jag måse välja det som är bäst för vår vidareutveckling.

För ett år sedan eller tja lite mindre, åkte jag på träningsläger till en av mina favorittränare som då inte var så förtjust i den lilla rödtotten som gärna reste runt fyrkantspåret på sina två bakben. Han blev minst sagt förvånad över hästvalet jag gjort, men men vi kvinnor tänker ju ofta med hjärtat och det gör jag än när det kommer till Rödis.

Idag såg han hennes potential, denna lilla arab lever för att hoppa, det är det bästa hon vet, då glömmer hon att hon är 145 i manken, då är tom 120 hinder en ren lek för henne. Även om jag nu har blivit rädd för hoppningen så är det ju den grenen jag älskar, som han sa så ser man det i mina ögon när jag styr mot ett hinder, jag kanske är rädd men jag älskar att flyga över hinder på min lilla ponny. Visst vi är väl inte så fint sammspelta än, jag sitter mest och spänner mig men vi tar det mest på kul nu. De sista hoppen idag var faktiskt otroligt roliga, gud vilken kraft hon fick i bakbenen alltså.

Har tyvärr inga bilder... men vi tog ju lite bilder i lördags så en av dem får pryda inlägget


Älskar dig lillplutt <3

Min lilla ponny har varit så duktig på sistonde :)

I tisdags gick hon problemfritt in i transporten, hon som har så dåliga minnen, och som var så ransporträdd. Mitt mål var att få henne att med säkerhet gå på rampen med frambenen, men redan vid första försöket ville hon liiite till. Och vid det andra såg hon höet längst inne i transporten och gick glatt på. Vi gick in och ut och in och ut, till slut räckte det att jag gick in och smackade på, så stod hon där bredvid med sin "säg att jag är såååå duktig" min.

I onsdags hade vi träning med en av mina favvo tränare för att inte säga da favvo tränare :P
Hon var lite slö, och allt var lite skrämmande men fin var hon. Kämpade på fint.

Idag testade vi att rida på bett, vi gick över till hack i december pga hennes psykiska problem med bett. Med rätt handledning från marken gick det hur bra som helst. Dock fick hon sig ett fight sår på padocken vilket är mindre kul, men det händer. Ska till stallet ikväll för att se att det inte svullnar upp.