erilia

För ett år sedan eller tja lite mindre, åkte jag på träningsläger till en av mina favorittränare som då inte var så förtjust i den lilla rödtotten som gärna reste runt fyrkantspåret på sina två bakben. Han blev minst sagt förvånad över hästvalet jag gjort, men men vi kvinnor tänker ju ofta med hjärtat och det gör jag än när det kommer till Rödis.

Idag såg han hennes potential, denna lilla arab lever för att hoppa, det är det bästa hon vet, då glömmer hon att hon är 145 i manken, då är tom 120 hinder en ren lek för henne. Även om jag nu har blivit rädd för hoppningen så är det ju den grenen jag älskar, som han sa så ser man det i mina ögon när jag styr mot ett hinder, jag kanske är rädd men jag älskar att flyga över hinder på min lilla ponny. Visst vi är väl inte så fint sammspelta än, jag sitter mest och spänner mig men vi tar det mest på kul nu. De sista hoppen idag var faktiskt otroligt roliga, gud vilken kraft hon fick i bakbenen alltså.

Har tyvärr inga bilder... men vi tog ju lite bilder i lördags så en av dem får pryda inlägget


Älskar dig lillplutt <3