erilia

En bra tränare är så otroligt mycket inom ridsporten. Jag har tuggat genom en hel del tränare under min tid som ryttare. Och det jag kan säga är att det är viktigt att ha någon slags kemi mellan ryttare och tränare. Mina senaste tränare är de bästa jag kan tänka mig. Det är tränare som puschar, puschar, säger till, skriker, korigerar, är tuffa och hårda men berömmer när man gör rätt. De är stolta över de hästar de tränar och tar inte skit som folk säger om de. De snackar inte skit bakom ryggen på sina ryttare. 

 

Jag tycker det är otroligt viktigt att klicka med en tränare, klickar man inte så går det inte. Men man kan inte bara förvänta sig att tränaren ska tycka att man gör allt såååå bra. Man måste förstå att de faktiskt är utbildade för att ge kritik. I stallet har vi en familj som rider med en "tränare" som bara säger "vad fiiiint! vad bra!!!!" Allt är fint och bra även om de inte gör något rätt och så ska det inte se ut. Men jag förstår att mina träningar förvånar vissa, det kan bli intensivt och jag kan få höra mycket skit om hur dålig jag är. Dock får jag beröm om jag gör rätt vilket man kämpar för lite ekstra när hela stallet och grannskapet hör när man gör fel. Många stirrar lite extra på våra träningar då det kan sägas mycket i stundens hetta från båda sidorna. Jag minns när jag totalt bröt ihop på en träningstävling och C skrek en massa åt mig om att jag f*n skulle lyssna på honom då jag inte visste ett enda skit. Och jag kunde dra åt helvete och kyssa hnom i .... om jag inte red in och hoppade banan igen. Saken är den att det är det som funkar för mig och om han skulle sagt ååh stackars dig skulle jag bara hoppa av och slänga tyglarna i hans händer. Tränare måste känna sina ryttare. Jag är tex. en latmask jag har ridit på hög nivå och tävlat 140 och 150 innan och därför ska jag puschas på att tänka när jag rider. 

 

Jag skulle inte vilja ha en tränare som inte kan bli arg då det behövs

 

 

Hela teamets "bättre" sidor