Som många andra såg jag imorse att beslutet angående Nellie och överdommaren fattats och man anser att dommaren har rätt. Jag undrar om man förhört fler än Nellies familj och dommaren som säkertger två helt olika bilder av händelsen, innan man fattat beslutet. Jag tycker inte att Nellie hängt ut dommaren som många tycker, hon är ju ändå en liten tjej som ibland måste avreagera, vem vet hon kanske hade skippat inlägget om hon väntat en dag med att skriva det. Och jag tycker att överdommaren gör fel som inte kan säga förlåt, för även om hon diskret gått fram till ett barn som tävlar sin sista tävling på just denna ponny och då sagt att det inte får hoppa fram så blir ett barn ledsen. Nu vet man väl inte hur hon gjorde men att be om ursäkt skulle inte skada. Istället försvarade hon sig ända ut. Och det tycker jag tyder på att hon ändå gjort något fel, speciellt att hon faktiskt fått en och annan anmälan.
Jag har själv varit med om en obehaglig händelse med en dommare inblandad. Jag red en träningstävling i dressyr, man behövde alltså inte klä upp sig eller något, och det kändes skönt då det var 30 grader varmt. Jag tog på mig kavajjen då det var kavajtvång för dommarna som sa att vi annars skulle kränka dressyren. Dock är jag hoppryttare jag rider utan handskar. Och istället för att vara schysta dommare och säga, hördu på med handskarna innan jag red in på banan, så plingade de i klockan. Jag red klart, hade lite problem med stillaståendet då bokstaven C vi skulle stanna vid var placerad vid en stor banderoll endast fäst uppe och den viftade rakt in i Tottis ben, vilket hon som då hade ridits i mindre än ett år tyckte var läskigt och trampade under sig. Men i det stora hela gick det bra, min tränare gjorde tummen upp. Snacka om att man då känner sig illa till mods när man i högtalarna inte hör " Tack för ritten, in på banan vill vi ha..." utan "Vi ber ryttaren att omedelbart komma till överdommaren" och överdommaren springer med arg min ut på banan och viftar med armarna. Hon började skrika att jag förolämpat dressyren då jag red utan handskar. Och hon såg klart och tydligt att jag rider in på ett pullarträns, i hoppsadel och hoppstövlar, det skrek inte "dressyrmupp!" om mig direkt. Då tycker jag att man på en TRÄNINGSTÄVLING inte bryr sig om det.
Jag blev jätteledsen även om jag då var 18 och inte som Nellie 11. Min tränare gick sedan och hämtade protokoll och fick höra att min häst är ohanterbar då hon ej stod still. Hon försökte förklalara men fick höra att vi aldrig mer ska komma och tävla på en arab och förolämpa de som dressyrdommare med denna häst. Ändå fick jag över 70%.
Strax därefter går en annan tjej in på banan, en liten tjej sittandes på en stor häst när hon har måtten för en B-ponny. I det tredje eller fjärde varvet hoppar hästen ut ur banan och skenar iväg. Tränaren tar tag i hästen och går tillbaka till framridningsbanan på hela 5m x 7m där 4 hästar redan rider fram. Hon går till en av dommarna och ber om lov att få gå in på banan och springa genom programet för att inte lära hästen fel och inte lämna ett barn förkrossat. Istället skriker man på tränaren och säger att hon kan ta sig.
Det jag har lärt mig är att dommare alltid har rätt, de är oftast ostraffbara och de anser sig själva försvara olika värden inom sporten. De bryr sig inte om att 6 eller 7 ekipage rider fram på 5m x 7m när man säger att framridningen är oacceptabel får man höra att man isåfall kan lära sig rida och återkomma.
Det roliga är att när jag sedan läste lite på nätet så kom jag över ett hästforum där man berömt min ritt som en lugn och sansad ritt och beskrivit mig som en ryttare som gör allt för att inte stressa upp en ovan häst.
Den där hästen jag inte kan rida och jag som inte kan rida
